Simple Serene

Kundalini är en term som används för en vanligtvis slumrande potentiell kraft i människans subtila kropp, vilken är ett system bestående av energikanaler, chakran, subtila energier, o.s.v. Ordet kommer från hinduisk tantra där det tycks vara bäst utforskat, men fenomenet som sådant kan också kännas igen i flera andra andliga traditioner. Det beskrivs ibland som en orm, vilket kan bero på vissa känsloförnimmelser som kan uppstå då ”energierna” rör sig i kroppen.

Automatisk reningsprocess

En aktiv kundalini verkar vara en ganska automatisk process som gradvis renar chakrana och de subtila kanalerna och som sådan är den ganska eftersökt i en del andliga traditioner. Även om det finns undantag är mitt intryck från vad jag läst och min egen erfarenhet att processen ofta börjar i de lägre chakrana och sedan gradvis arbetar sig uppåt genom den subtila kroppen och rensar ut ”karma” och obearbetade känslomässiga och mentala intryck över tiden. Utvecklingen är dock inte linjär, utan snarare iterativ då det inte är vidare troligt att allt på längre nivåer rensas ut på en gång. Man inser lätt, om man accepterar den här tolkningen, att det inte är en vidare bra idé att så att säga slänga en massa ny dålig ”karma” och allmänt negativa intryck på elden under processens gång. Om man tänker sig en hypotetisk karmisk cykel, d.v.s. en sorts fördröjning tills karmiska handlingar återvänder till en, är det också möjligt att denna fördröjning kortas ner.

Jobbiga fall

Olyckligtvis kan den här processen bli ganska besvärlig för en del. Det gäller kanske främst de som fått den utlöst för tidigt då de inte varit mogna för det, ibland spontant genom nära-döden-upplevelser. En annan utlösande orsak kan vara andliga övningar som, även om de är intensiva, kanske inte ger rätt sorts förberedelse. I själva verket misstänker jag att själva intensiteten i utövandet skulle kunna vara en utlösande faktor för en del.

Om sådana fall finns det en del obehagliga historier. Gopi Krishna är ett ofta nämnt exempel. Efter flera års intensiva andliga övningar lyckades han tvinga fram en kundaliniresning och var sedan under lång tid rejält ur balans. Vad gäller den sortens historier har jag dock fått ett intryck av att de som haft särskilt stora svårigheter och som kanske haft mer spektakulära upplevelser under sitt kundaliniuppvaknande har tenderat att lägga mer energi på att skriva om det i syfte att varna andra. De har på så vis kanske också fått oproportionerligt stor uppmärksamhet jämfört med dem som inte upplevt några större problem. Men även om jag själv inte tycker att man ska ha en överdriven uppfattning om risken att drabbas av den sortens kundalinirelaterade problem, är det naturligtvis bra att vara medveten om att det kan hända. Utöver de uppenbara svårigheter sådana erfarenheter kan leda till i sig själva, finns också enligt olika källor en risk för att problemen felaktigt diagnostiseras som någon av en rad allvarliga mentalsjukdomar. Om inget annat bör dessa saker tas som en varning. Det är nog inte en bra idé att försöka pressa på sin andliga utveckling för snabbt, utan tålamod och mer gradvisa framsteg är att föredra.

Lite om mina erfarenheter

Vad gäller mina egna erfarenheter finns det inte så mycket att säga. Det första jag upplevde var en känsla av att något ringlade omkring i buken. Det varade kanske några dagar om jag minns rätt. Sedan dess har dock upplevelserna oftast varit mildare, mer som någon sorts luftiga ”energier” som cirkulerar emellanåt. Men ibland har det också varit upplevelser av något med mer substans, som en sval vätska eller något tätare eller mer visköst, som rört sig upp längs ryggraden. Under övningar har jag också ofta haft en känsla av ett koncentrerat och ganska intensivt flöde uppåt kronchakrat eller högre. Utöver det har jag även känt en del lättare pirrande känslor, ömhet; ibland även värk eller skarpt fokuserat tryck, vanligen kring huvudet.

Ibland vid sänggåendet har alla chakran, de primära eller sekundära på kroppens mittlinje på fram- eller baksidan, spontant synkroniserats och roterat i takt en stund. Under en kort period var det också några skumma upplevelser just innan insomnandet, men inget att skriva om här. I de flesta fallen har de här sakerna varit lätta att hantera med någon övning, vilket jag återkommer till.

Ibland har också humöret varit lite sämre, men i flertalet fall tolkar jag det mest som beroende på experimentella övningar som inte funkade så bra såtillvida att gammalt mentalt skräp kanske lossnade på ett okontrollerat sätt och i för stor mängd på en gång. I sådana lägen när det lossnar saker som påverkar humöret är det bara att praktisera lite självdistans, försöka hålla modet uppe och inse att det går över; som en baksmälla, eller att ha ”vaknat på fel sida”.

På det hela taget, under omkring ett och ett halvt år nu, har det inte alls känts särskilt besvärande. Då vill jag också poängtera att jag periodvis har varit flitig med en del övningar för chakrabalansering eller övningar för att reda ut en massa gammalt känslomässigt skräp. Med hänsyn till det tycker jag nog att det på det hela har varit ganska odramatiskt; ingenting liknande de otäcka och smått bisarra historier man ibland kan läsa om.

Kanalsystem som analogi

Längre upp gjorde jag en liknelse med att slänga nya saker på elden medan det man redan har i brasan brinner för fullt. Att prata om kundalini som en eld är ganska vanligt, men egentligen tycker jag inte liknelsen stämmer särskilt bra med mina upplevelser. För mig är upplevelsen i princip alltid den av svala flöden, eller temporärt någonting skapare. Bara någon enstaka gång har det varit någon värme inblandad.

En förklaring jag sett är att det vanliga pratet om eld skulle bero på en felöversättning till ”eld” i ett sammanhang där ordet egentligen betyder ”kraft” och att denna felöversättning i ett centralt verk sedan fortplantats i litteraturen. Eventuella upplevelser av värme skulle då också kunna bero på försök att tvinga igång kundalini-processen i förtid. Hur det är med det här vet jag inte säkert, men eftersom jag tyckte den ofta förekommande jämförelsen med eld var märkligt relativt mina egna erfarenheter ville jag nämna detta.

En bättre analogi för chakrasystemet tycker jag är som bestående av kanaler, där korsningarna är chakrana och genom dem går kundalini-flöden. Man kan tänka sig det som en vätska för att få en klarare liknelse med något som är lätt att föreställa sig, men egentligen känns det oftast luftigare. Det är en stor huvudkanal i mitten och en på varje sida och dessutom en massa små kanaler och korsningar här och där.

I kanalerna och korsningarna sitter det mängder av smuts; stora kakor av intorkad lera. Det är så mycket smuts och blockeringar så flödet har svårt att komma fram. Om man blir av med tillräckligt mycket blockeringar kan dock ett starkare flöde börja strömma fram och gradvis nöta loss, lösa upp och skölja bort smutsen ur systemet. När det sker, kan det dock leda till att en del större smutsklumpar lossnar från sin plats och om de inte hinner lösas upp helt tillräckligt fort kanske de fastnar någon annanstans där det är trångt. När det sker kan det upplevas obehagligt både fysiskt och känslomässigt. Så när reningsprocessen startar kan det bli lite obalanserat och stökigt tills det värsta rensats ut, men sedan flyter det på mycket bättre än det gjorde tidigare. Gör man aktivt lite övningar för att lösa upp de värsta skräpansamlingarna under tiden, eller helst innan, kan man nog också komma igenom den här fasen snabbare och lättare.

För att återgå till och byta ut den sämre analogin som jag inledde med, att slänga nytt bränsle på elden. Tänker man sig att det lite smått har börjat öppnas upp flöden i de ganska igenkorkade kanalerna är det ingen bra idé att slänga ner nytt skräp som då riskerar att täppa till flödet på nytt, eller kanske dras med strömmen och fastna någonstans längre fram där det är trängre.